the chloe blog.

Jag bröt fastan. Dessa jävla hungersmärtor jag har haft idag tog helt enkelt priset för värsta magsmärtor jag någonsin har haft. Det blev hets istället. Jag är så otroligt ledsen och besviken just nu. Och jävligt förbannad. Det är så mesigt, hur lyckas jag såra mig själv så mycket? Hur kan man såra sig själv så mycket att gråten bränner i halsen? Nej just det, det är inte mig själv jag har sårat. Jag har sårat Chloe, min andra del som har tagit över hela min hjärna på senaste tiden. Jag kämpar inte emot. Jag VILL inte kämpa emot. Jag vill bli tunn. Jag vill att revbenen, nyckelbenen, kindbenen ska vara markerade. Att låren och handlederna skall vara haute couture-smala. Jag vill bli vacker. Jag vill vara Chloe. Hon är så vacker, smal som få, onaturligt vacker.

Inte kan jag träna heller, för så fort jag rör mig för mycket eller för fort tappar jag balansen, det svartnar för ögonen och huvudet dunkar. En gång var jag så klumpig att jag ramlade ihop och fick sitta med huvudet mellan benen tills svartnden för ögonen hade försvunnit. Fan alltså. Helvetes, jävla, skit.