the chloe blog.

Mina föräldrar ska resa bort ett tag och min mamma kom nyss hem med en påse plockgodis och ett paket Ben&Jerry's Cookie dough i högsta hugg. Hon log och sa att hon kände sig skyldig för att de skulle åka bort men att de hade proppat hela kylen och skafferiet fullt med mat och andra godsaker. Dessutom antydde hon att de skulle vara hemma snart igen.

Jag farar inför den kommande tiden framöver. Det är som om de märker att jag äter annorlunda och tränar mer..? Det känns som tester för att se efter om jag fortfarande äter sötsaker. De kan inte ha märkt. Eller kan de? Ska jag klara av att motstå frestelsen till att sticka ner handen i den prassliga karamellkungs-påsen? Jag måste. Jag måste tänka på framtiden.

Jag har dock ett rätt bra knep! Så fort jag är på väg att äta något onyttigt tänker jag på honom. Han måste vara den mest perfekta varelsen som någonsin tagit ett steg på jordens yta. Inte bara hans solbruna hy och blåmelerade ögon eller hans vackra linjer längs hans vältränade mage och rygg, eller hans ultimata klädstil och hår, utan även hans personlighet är perfekt. Hans charm är oemotståndlig och hans sätt att prata med mig gör mig yr och får mig att vilja kasta mig om hans hals. Han är perfektionen själv. När jag tänker på honom vill jag också bli perfekt. Jag vill att han ska tråna efter mig så som jag trånar efter honom. Hela min kropp värker av längtan och önskan om att ha honom vid min sida, genom med- och motgång. Jag är beredd att offra mycket. Mat spelar ingen roll, bara jag får honom.