KINDBEN
I ettan var jag så jävla bra. Fan nästintill mönsterelev.
Trevlig, glad, öppen. Motiverad, inspirerad, driven.
Numera tyst, förstörd, tillbakadragen. Utan ork, utan lust och utan passion.
Går knapp på några lektioner alls. Vill inte ens gå ur sängen om mornarna.
Resultaten - radikal förändring.
Vill bara se ner på det slitna gråbruna trägolvet.
Undvika omvärlden.
Kommer sent hela tiden. Möts av tystnandet. Blickarna. Frågorna.
Lärarnas förundran. Får fram "Förlåt, min buss var sen".
Igen tydligen.
Helvete.
Bara för att vara lite sådär svart och södersvår.
Måste verkligen ta tag i mitt liv igen.
Ska bli den där mönstereleven igen. Den där smala mönstereleven.
Kommentarer
Postat av: e
sv: ja, det är sorgligt hur man förändrats..
Samma sak som du skriver här; innan var jag alltid glad, sprudlande, galen. nu är jag tyst och orkar inte bry mig ens.. kram
Postat av: hanna
Ibland går det sämre i skolan. Det är jobbigt, men du får kämpa, fina du!
Postat av: E
Precis sådär är det för mig med! Nu orkar jag ingenting längre.. Går du också i tvåan?:) kram!
Trackback
