RISTA BARA IN FET OCH ÄCKLIG I MIN PANNA ISTÄLLET
Den person jag ska kalla mamma kom nyss in i vardagsrummet med mandelsmörsburken i handen:
M: - Är det du som har ätit av den här?
E: - Ehh... Jag tittar ner och vill bara dunka huvudet i en sten, känner mig yr och börjar diskret klämma på lårfettet. Känner hur förmiddagens ångest kommer tillbaka. Ja, eller.. Joo, det kanske var jag. Hurså..? undrar lilla, tjocka, naiva jag och fortsätter med klämmandet.
M: - Jo men, det är ju så fett..
FETT?!?!? SOM OM JAG INTE VISSTE DET!?!?! Och då har hon ingen aning om att jag har sprungit 5 km idag, stått plankan i två minuter, gjort 50 armhävningar, 200 sit-ups, tre olika rumpövningar, fyra olika benövningar OCH suttit och försökt spy på toan med tårar vars rinnande vägrade upphöra på två timmar.
Jag vet inte vart jag ska ta vägen. Vill inte vara här. Har ingenstans att gå. Jag är fången. I mitt eget hem, i mina egna tankar, i mitt eget UPPENBARA fett.
FATTAR NI HUR FET JAG ÄR DÅ MIN EGEN MAMMA PÅPEKAR SITT OGILLANDE ÖVER ATT JAG ÄTER FETA SAKER?
Sv; Men tack! :) Älskar också de bilder jag använde i förra inlägget, några av mina favoriter.
och tusen tack till peppandet av körkortet, vill bara ha det i handen nu och få allt annat skit understökat!
Hon blev nog förvånad över det eftersom hon tycker du brukar äta så nyttigt och hälsosamt, kanske? Ta inte illa vid dig vid det där. Jag skulle tänka att det var bra att hon vet att det va jag för att hon inte skulle oroa sig över mig. men det är ju ba jag. när jag är med min mamma så följer hon mig i varje tugga och frågar mig om jag inte ska äta tex en smörgås till frukost som jag gjorde förut. eller om jag inte ska ta en massarin till kvällsfika för det gjorde jag förut. Jag skulle typ "jaa! det var jag som åt det! så du behöver inte oroa dig över mig!" aja.. och tror fan inte att du är fet!
Ja det kan du få, men skulle du vilja säga nått som vart du bor eller så? :) Det är bara så jag ska veta att vi inte känner varandra irl ;) Den kommentarer publicerar jag inte :)
Håller med "V", ta inte illa vid dig!
du är skert grymtsmal!! de tror jag!!
Jag hamnade här av en slump.
Och jag tänkte bara säga en sak.
Jag är pinnsmal, det är generna, har alltid varit det.
Och tro mig, det kan vara asjobbigt, har blivit mobbat så länge jag kan minnas och än idag frågar folk mig om jag äter tillräckligt med mat.
Det är farligt att tro att livet blir så mycket ljusare och lättare när man har en viss vikt.
Försök att hitta lyckan i något annat, livet är så kort..
